Tack i alla fall!

Det mest hemska man kan bli väckt av (Ja det är värre än både väckarklockan och en envisa förälder med brysk ton) måste och är ljudet av en borr. När hemmmafixarna börjar borra 09:00 och man har äntligen lite sovmorgon. Det här är ju min sista sovmorogon, FCOL! I alla fall på fyra dagar, och just nu känns det som en väldigt lång tid. Min första tanke när jag väcktes av dessa hantverkare (Har sett dem båda nu....!) var att demostrativt ta mig upp ur sängen och vidare till grannlägenheten för att säga dem ett sanningens ord. Det blev inte riktigt så. Istället gormade jag ut i köket och bad min käre mor att be dem sluta nu. Hennes intresse för att jag skulle få sova längre var ungefär lika med noll. Jag slängde och smällde med kastrullerna tills min frukost blivit klar. Men nu är jag ju vaken och jag såg nyss dessa två sovmorgonsmördare. Jag kom på ( Med hög rikd för att låta som en pepptant) att jag egentligen borde vara lite ( Inte mycket) tacksam för att de faktiskt väckte mig. Nu har jag  fått en lång och lugn morgon istället för de hetsiga mornar som jag brukar ha.
Typ tack!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0