luslouise

Jag har på något vis alltid påstått att jag inte haft någon idol. Man gillar ju så mycket olika saker och jag har faktiskt inte haft något riktig hobby (som för övrigt är jordens töntigaste ord). Men idag slog det mig att jag nog visst har haft en "idol". Det slog mig för ungefär en minut sen att jag nog hade en riktig"idol"(och ja,det tog emot),eller vad man nu vill kalla det. Lotta på Bråkmakargatan måste utan tvekan ha varit min förebild, och är nog kanske det även idag. Haha,väligt löjligt då jag alltid förkastat och töntstämplat grejen med "idoler". När jag var fem klippte Lotta sönder sin pyjamas, jag var inte långsam att göra detsamma när jag tyckte att mamma var dum. Så där satt jag på golvet och grät över min trasiga pippi-pyjamas. Har faktiskt kvar den. Hon är bitter och sur, och för att få sin vilja igeom så stampar hon med fötterna i marken och säger "Fy Farao". Men hon överraska också,och det är nog en sak som jag tycker är fruktansvärt roligt att göra. Just att överraska andra. Nu överraskade jag faktiskt mig själv.