Bikinisäsong på intåg

När började vi få komplex?

Eller i vilken ålder började man oroa sig för diverse kroppsdelar? När vi var små vadade vi bekymmerslöst omkring som små knubbiga sälar i vattnet närmast stranden och byggde sandslott. Idag läser vi istället redan i mars om hur vi ska kunna hitta "den rätta bikinin för just vår kropp" och hur vi ska bota våra "bikinikomplex". Vem har egentligen myntat dessa begrepp? Är det vi själva eller har redaktörerna på tidningarna gjort det åt oss? Vi ska trixa och banta för att få bort våra vintervarma extrakilon, och vi ska BUSA våra kroppar så att dem (hör och häpna) inte! är bleka. Jag säger inte att jag inte fastnar vid artiklar som lovar mig att gå ner 2 kilo på en vecka och att jag då och då känner mig lite väl blek. Jag förespråkar inte fetma,men tro mig de flesta som ojar sig inför bikinisäsongen, har inte fetma. Jag tror att vi måste börjar tänka mer sunt runt dessa saker. Vi måste kunde ha lite distans till hysterin och sig själv. Du kommer nämligen inte ha någon kropp än just den du har hur mycket du än jobbar för att se ut som någon annan.

Så se på dig själv en stund och fundera, är verkligen dina nojor och komplex verkligen värt allt bekymmer?

Sommmarkänsla

En vecka efter studenten och livet har faktiskt aldrig känts så här fritt(?). Just nu har jag inga direkta förpliktelser eller saker som bara måste göras. En jätteskön känsla som skulle förhöjas med ännu finare väder. Det är ungefär samma känsla som efter varje skolavslutning bara det att den har tagit ett steg till. Man känner sig ännu mer sommarfri.


Hurra hurra

                      
Veronicas student 090605



Sjugom studentens lyckliga dar!

The sun is waiting...


...men jag väljer ändå att stanna inne idag. En ordentlig slappardag helt enkelt. Men det betyder inte en dag helt utan händelser. Har diskat,målat och fixat hos Jimmy. Kan ju inte riktigt hålla mig hela utan något att göra. Jag menar det finns ju alltid något som behöver fixas.


It's an end of an era


Så var det mindre än en vecka kvar till studenten. Första kändes det bara skönt men nu börjar det kännas väldigt sorgset. Man har ju ändå en hel del roliga minnen innanför Södra Latins portar och även utanför med alla människor man har lärt känna här. Man glömmer liksom all stress och press som tyngt än de senaste åren eftersom att allt roligt väger upp detta.

Kommer defintivt sakna allt det här!

RSS 2.0