luslouise

Det är fruktansvärt lätt att falla för ett par skor. En kärlek som är enkel och helt utan krav. De är där när man behöver dem. De är alltid lika snygga,även om man själv inte har en av sina bättre dagar. Kan det finnas något mer perfekt än ett par underbara par skor. Jag menar man kan ju ha en klänning som man tycker är så snygg att man ramlar av stolen när man ser den första gången. Men efter ett tag så sitter den alltid lite konstigt,den kanske har krympt,blivit för snäv eller bara sett sina bästa dagar. Skor. Skor har aldrig inget "Bästföre-datum". Deras bästa datum är varje dag. Detta må bli min kärleksförklaring till skor.

Vad är det som är så svårt med att sträcka handen till knappen och trycka? Jag menar det här måste ju alla har upplevt, att en hop av människor står och väntar otåligt på att gå över vägen MEN de ha rinte tryckt på knappen! Okej om det är typ 0 bilar på vägen,men om det är mitt inne i stan, kan man väl ändå inte vara så lat att man inte orkar sträcka sig och trycka.

Idag läste jag också att "knappen" tydligen ska ha i kristet budskap. Liksom att handens skulle peka mot den enda vägen till Gud. Trams.

Det mest hemska man kan bli väckt av (Ja det är värre än både väckarklockan och en envisa förälder med brysk ton) måste och är ljudet av en borr. När hemmmafixarna börjar borra 09:00 och man har äntligen lite sovmorgon. Det här är ju min sista sovmorogon, FCOL! I alla fall på fyra dagar, och just nu känns det som en väldigt lång tid. Min första tanke när jag väcktes av dessa hantverkare (Har sett dem båda nu....!) var att demostrativt ta mig upp ur sängen och vidare till grannlägenheten för att säga dem ett sanningens ord. Det blev inte riktigt så. Istället gormade jag ut i köket och bad min käre mor att be dem sluta nu. Hennes intresse för att jag skulle få sova längre var ungefär lika med noll. Jag slängde och smällde med kastrullerna tills min frukost blivit klar. Men nu är jag ju vaken och jag såg nyss dessa två sovmorgonsmördare. Jag kom på ( Med hög rikd för att låta som en pepptant) att jag egentligen borde vara lite ( Inte mycket) tacksam för att de faktiskt väckte mig. Nu har jag  fått en lång och lugn morgon istället för de hetsiga mornar som jag brukar ha.
Typ tack!

Klockan är exakt 01:49 nu. Intresset för sömn har avtagit drastiskt då jag smuttat på kaffe de senaste timmarna. Kan inte förklara varför riktigt men en teori är att jag vill  utnyttja mitt lov till max nu. Vill inte säga högt hur många ( Läs FÅ!) dagar det är kvar tills skolan börjar. Det är så mycket jag vill hinna med innan dess. Men jag har mentalt börja ställa om till skola i huvudet genom att:

1. Införskaffat en stilren kalender där jag ska skriva in alla p-p-p- (hemskahemska ord) prov och annat som jag inte får glömma.Vuxet.
2. Matar in huvudet hela dagarna ordet "Skola" så många gånger det bara går för att liksom inse att denna verksamhet finns.
3. Börjat umgås med folk från skolan. Vilket minskar risken för total chockhjärtattack när man möts igen efter tio veckor.
4. Röra mig omkring skolan för att liksom dofta kombinationen Söder och skola igen. Tycker att bara Söder luktar godare.
5. Skrivit ut schemat. Det var verkligen en riktig väckarklocka.

Något jag inte har ställt om är klockan. Det är överskattat och jag kommer aldrig vänja mig med att gå och lägga mig i tid ändå. Det är bara att vänja sig med att få några timmar sömn per natt.

Godnatt ( men inte än på ett tag) !